28 februari 2010

Lugnet EFTER stormen

Sviterna av ovädret åskådliggörs genom ströläkt som slitit sig på däck
ST LAWRENCE-BUKTEN
2010-02-28, kl 20:00 svensk tid


Såhär på februaris sista dag kommer en liten resumé av de senaste dagarnas skitväder.

Strax efter att det föregående blogginlägget skrevs började sjön växa och med en synnerligen ilsken och oregelbunden sjö/dyning var den ballastade och styva TransFighter ett lätt byte för kung Neptuns oprovocerade vredesutbrott. Vi har haft två dygn av kopiösa rullningar som faktiskt vida överskrider vad jag tidigare varit med om. Ett antal ofrivilliga ommöbleringar av hytten har varit oundvikligt. Jag tänker inte skriva hur mycket fartyget la över som mest men det var lika många grader som farsans födelseår (ja minus 1900 då förstås).

Nu har vi i alla fall tagit oss igenom den pärsen och när vi kunde runda Scatarie Island igår kväll och styra upp genom Cabot Strait så infann sig ett kusligt lugn i båten. Alla hade städning att ta hand om, sömn att ta igen och garderobsdörrar med mera att laga. En inte helt vanlig dag på jobbet men nästan!

Idag ligger sjön så gott som blank och vi stävar fram genom ett disigt Hongeudo-sund. Kajen i Pointe au Pic har tydligen skadats så reparationer är nödvändiga innan vi kan komma till kaj. Därför går vi nu med reducerad fart för att i morgon bitti släppa draggen utanför Escoumins lotsplats i väntan på att kajen görs i ordning.

26 februari 2010

Med vinden i ryggen

Lite flightspotting hanns med när vi passerade Philadelphias flygplats
GEORGE'S BANK - USA'S OSTKUST
2010-02-26, kl 02:10 svensk tid


Efter att regnet försenat och gett oss en extra natt i Philadelphia kunde vi lämna Pier 80 bakom oss och tuffa ut på Delaware-floden strax efter lunch den 24:e. Lotsen lämnade oss lite drygt sex timmar senare och vi satte kurs längs kusten upp mot Kanada. För närvarande blåser det över 25 m/s rätt akterifrån och med rampen som extra segel gör vi bra fart trots att vi bara kör på en huvudmaskin.

Dagens stora begivenhet var att byta ballastvatten och detta slutfördes på eftermiddagen trots att den ena av våra två ballastpumpar beslutade sig för att lägga ner verksamheten. Tur är att vi har bra kapacitet på pumparna så det tog inte alltför lång tid att slutföra ballastbytet med bara en fungerande pump.

Vi räknar med att ta lots vid Les Escoumins på måndag morgon för att knyta fast i Pointe au Pic några timmar senare.

23 februari 2010

I amerikansk hamn

IKEA ligger ett stenkast akter om vårt läge i Philadelphia
PIER 80 - PHILADELPHIA, PENNSYLVANIA, USA
2010-02-23, kl 17:45 svensk tid


Då är vi sedan tidigt igår morse på plats vid Pier 80 South i Philadelphia. Morgondagen bjöd på arbete från morgon till kväll. Lossningen drog igång planenligt igår morse och stuveriet kämpade sen på till kl 17 när de slutade för dagen. Vårt program fortsatte dock ett par timmar till eftersom vi hade en Lloyd's-surveyor ombord samt att årlig besiktning av livräddningsutrustningen pågick.

Jag hade ju hoppats kunna hämta ut mitt TWIC-kort men förmodligen är det inte meningen att jag ska ha något. När jag kom in i väntrummet fanns inte en enda stol ledig. De tillämpar ett tidsbaserat system där så först in blir först betjänad. Sen stängde de för lunch kl 12 och därefter skulle man börja på en ny lista. Jag insåg då att jag inte skulle få något kort förrän sen eftermiddag och återvände istället tomhänt till fartyget. Trist men eftersom det finns några stycken ombord som har detta kort så kom jag iland en sväng igår kväll ändå. Det var naturligtvis den traditionsenliga burgaren på Famous Dave's som stod på programmet. MUMS!

Idag regnar det så för tillfället ligger lossningen nere. Vi hoppas ändå kunna få ut kvarvarande last och segla till kvällen. Nästa stopp Pointe au Pic. Det ligger lite is i St Lawrence-floden och storm är att vänta i Cabot Strait så vi har som vanligt en spännande resa framför oss.

20 februari 2010

Dags för lastpussel igen


70 SJÖMIL SYD NANTUCKET ISLAND, USA
2010-02-20, kl 18:00 svensk tid


Specifikationerna från våra två lastningshamnar i Kanada, Pointe au Pic och Corner Brook, har kommit och då återstår att lägga pannan i djupa veck för att få planeringen att gå ihop. Vi har god lasttillgång från Kanada den här resan vilket är positivt att se och det innebär att man får vara lite extra omsorgsfull i sina beräkningar så att all last får plats. Till på köpet måste man ta i beaktande att lasten är placerad på så sätt att den går att både lasta och lossa i den ordning som det är tänkt. Det kan annars lätt bli en stel och tråkig stämning ombord när det står klart att man tvingas flänsa (flytta på last som inte ska av i aktuell hamn) och sådant tar tid. Tid i sin tur är ju som bekant pengar.

Jag var inne och kikade som hastigast på besöksbarometern och det jag fick se resulterade nästan i att morgonkaffet sattes i halsen. Jag har nu cirka 120 besök om dagen och det är jättekul. Hoppas att ni fortsätter att titta in och se hur vi har det ombord i TransFighter även framöver.

Lots i morgon kväll kl 22 lokal tid och vi räknar med att vara fastknutna vid Pier 80 i arla morgonstund på måndagen. Stuveriet kommer bara att jobba från 08-17 på måndag vilket förhoppningsvis ger möjlighet till lite landgång på kvällen. Famous Dave's kanske?

18 februari 2010

På Kanadensiskt vatten

Sable Island sedd högt från ovan
MELLAN NOVA SCOTIA OCH SABLE ISLAND
2010-02-18, kl 18:00 svensk tid


Vi har nu tagit oss över den stora oceanen och följer Kanadas och USA's kust ner mot Delaware Bay och Cape Henlopen. Just idag befinner vi oss mellan Nova Scotia och en ö som heter Sable Island. Varför den heter just så kan ni säkert lista ut med hjälp av bilden ovan. Söker man på Wikipedia på Sable Island får man fram att det är en ö som ligger ute i Atlanten ungefär 100 sjömil sydost Nova Scotia. Ön är känd för sina vildhästar (se nedan) och antalet bofasta uppgår till svindlande 5 personer. Fyra stycken är personal på forskningsstationen och den femte och sista är en bofast forskare. Sable Island skyddas av kanadensisk lagstiftning (Canadian Shipping Act) och tillstånd måste fås från kustbevakningen för att tillåtas besöka ön.

Det var enligt utsago en portugisisk upptäckare vid namn João Álvares Fagundes som var bland dem första att landstiga på Sable Island någon gång runt 1520. Denna ö som ligger nästan mitt på en storcirkel från Europa till USA's ostkust har skördat många offer och förutom hästarna är ön känd för alla sina vrak. Cirka 350 fartyg beräknas ha förlist på de många sandbankarna som omger ön.

Så efter lite kuriosa om omgivningen tänkte jag bara meddela att vår beräknade ankomsttid Philadelphia står sig och vi knyter fast vid Pier 80 tidig måndag morgon lokal tid.

En Sable Island-ponny på matrast

16 februari 2010

Kontrasternas trad

Igår sol och plusgrader idag regn och nollgrader
GRAND BANKS OF NEWFOUNDLAND
2010-02-16, kl 17:00 svensk tid


Det kan verkligen variera från dag till annan på Nordatlanten. Igår togs bilden ovan och vi kunde njuta av 11 plusgrader, en strålande sol och ljumma vindar. När jag slog upp korpgluggarna idag möttes jag istället av regn, dis, kalla nordliga vindar och nollgradig luft. Hej vad det går!

Livet ombord för övrigt följer väl det utstakade spåret och grabbarna på däck jobbar idogt med att få båten ren från all Clay. Moder Natur hjälper oss lite på traven idag eftersom det som sagt regnar. De anmärkningar som framkommit i och med inspektionerna i Europa betas av sakta men säkert en efter en. Samtidigt pågår förberedelserna för USA-besöket i form av Ballastrapporter som ska skickas, genomsökning efter fripassagerare och konstiga paket och andra administrativa göromål.

Mailet som bekräftade att mitt TWIC-kort finns för upphämtning i Philadelphia har äntligen trillat in i epost-lådan och hoppas kunna åka för att hämta ut detta på måndag när vi kommer fram.

14 februari 2010

Alla hjärtans dag

TransFighter rullar fram över Atlanten
ATLANTEN
2010-02-14, kl 15:00 svensk tid


Helgen ombord har varit lugn och skön. Under gårdagen började vinden tillta och i takt med den växte även sjön. Kulmen har nåtts under dagen och en bättring kan skönjas vid horisonten. Sedan igår har vi tillfälligt avbrutit vår storcirkeln för att istället styra en rakt västlig kurs. Detta för att komma norr om två stycken lågtryck och på så sätt komma undan den värsta sjön samt för att få den in på låringen (snett akterifrån). Så med följande sjö och vind gör vi bra fart och rullar tämligen behagligt fram denna dag när Valentin har namnsdag.

Pizzan till lunch smakade bra och jag ser nu fram emot lite vila.

Till sist vill jag bara tillägna en ALLA HJÄRTANS-KRAM till alla er läsare!

12 februari 2010

Atlanterhavet

Vi blir omkörda av en bulkare med Gantrykran i Engelska kanalen
ATLANTEN
2010-02-12, kl 13:00 svensk tid


Efter en liten avstickare till Falmouth för att släppa inspektörer och få ombord en extra motorman har vi nu kommit ut på en storcirkel mot Cape Race. En storcirkel är den närmaste vägen mellan två punkter och rent praktiskt innebär detta att man inte styr en och samma kurs hela tiden (detta kallas istället loxodrom) utan man korrigerar kursen lite var femte longitudgrad eller liknande. Detta för att hela tiden hålla sig på storcirkeln. Som navigationsstyrman Jocke uttryckte det tidigare: det spelar ingen roll hur den svenska kronan står sig mot Euron för härombord är dagens kurs ändå 275°. Ett litet internskämt i all enkelhet.

Vädret just nu är mycket fint med en måttlig ostlig vind och hela åtta(8) plusgrader. Det betyder vaskning, vaskning och åter vaskning för att få båten ren efter Clay-lasten. Lastrummen är ju sedan tidigare rengjorda men däck och däckshus har fortfarande ett lager vitt damm efterson spolning inte kunnat genomföras på grund av brist på både tid och plusgrader. Nu äntligen är det dags i alla fall.

Positivt också att TWIC-kortet jag ansökte om i somras verkar vara på gång. De hade missat en kopia av mitt US Visa och därför har handläggningstiden dragit ut på tiden. Nu har de fått en ny kopia och enligt statussidan på nätet skall kortet vara tryckt och på väg till Philadelphia nu. Så jag hoppas kunna hämta ut det när vi kommer fram.

10 februari 2010

Mot Philadelphia via Falmouth






ENGELSKA KANALEN
2010-02-10, kl 16:10 svensk tid


Då har vi även avverkat Zeebrugge i rask takt. Lastningen gick bra och det vara bara på Tween deck som gällde så det behövdes inte köras några hissar. Det känns alltid lugnare att veta att deras lynniga humör inte kan försena lastningsoperationen.

Den avslutande delen av allt inspekterande slutförs idag eftersom två medarbetare från Transportstyrelsen följde med fartyget från Zeebrugge. Vi kommer i natt att lämna av dem på Falmouth redd, England. Vår tekniske inspektör, Magnus Kruse, är också med ombord men också han lämnar vid Falmouth.

Så vi har slitit hårt de senaste dagarna för att få lite ordning och reda i fartyget och vi hoppas kunna vila lite på Atlantresan som vi har framför oss. Det enda som skulle kunna ställa till det är väl vädret. Mer om detta i framtida inlägg.

Ha det gott!!

07 februari 2010

En kulen natt natt...

En nattlig övning i Tyskland
NORDSJÖN
2010-02-07, kl 16:20 svensk tid


Efter arbete långt in på kvällskvisten för tillresta tekniker och fartygets egen personal kunde en MOB-övning hållas och därefter kunde vi avgå Lübeck. Det hela kunde alltså genomföras med lyckat resultat.

På en maskin puttrade vi sedan mot Nord-Ostsee Kanals, mer känt som Kielkanalens, östra entré, Holteanu. Vi slussade in vid lunchtid och hade sedan hela eftermiddagen och tidiga kvällen i detta berömda krondike. Vid 20.tiden slussade vi ut vid Brunsbüttel och är nu på god väg mot Zeebrugge.

Vädret är inte speciellt upplyftande utan består mest av dis och gråa moln. Någon vind är det däremot inte att tala om. Vi hoppas plocka upp vår lots vid Wandelaar vid 22.30 för att knyta fast i Zeebrugge framåt midnatt eller så. Lastningen drar igång tidig morgon på måndag

05 februari 2010

Inspektions-orgie i Tyskland

I Lübeck sattes vi verkligen under luppen
LÜBECK - SCHLUTUP, TYSKLAND
2010-05-05, kl 22:45 svensk tid


Det har varit ett kort uppehåll i bloggandet och detta har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Som förustpått blev det hektiska dagar i Tyskland men riktigt så mycket action som det blev hade jag nog inte räknat med.

Det blev en orgie i inspektioner eftersom både vår flaggstat, Sverige, påbörjade sin årliga besiktning genom Transportstyrelsens utsända och även klassningssällskapet, Lloyd's Register, hade sin årliga inspektion. Så det har varit två dagar med tidiga morgnar och sena kvällar. Igår gick jag runt med Lloyd's surveyor hela dagen för att inspektera, testa och klassa utrustning på däck och skrovet. Ovanpå detta har vi naturligtvis lastat som vanligt.

Idag förhalade vi från Nordlandkai till Schlutup där vi ligger nu. Lasten är ombord och de spoltest av sidoport och akterramp som Lloyd's ville genomföra är avklarade. Vi väntar bara nu på reparationsarbete av en dävert. Innan den är ship shape kan vi inte avgå. Återstå att se hur lång tid detta tar.

Nästa stopp Kielkanalen som vi tar oss igenom på vår väg till Belgien, Zeebrugge, som vi väntas nå på söndag. På återhörande då.

02 februari 2010

Genom isen mot Lübeck

Solnedgång i Bottenviken
ÅLANDS HAV
2010-02-02, kl 13:00 svensk tid


Vid 07-tiden igår morse var lastrumsrengöringen färdig och godkänd. Kl 09.15 lämnade vi äntligen Kemi efter nästan en vecka till kaj. Den finska isbrytaren OTSO låg stand-by utanför pirarna för att assisstera oss en bit sydvart. Det var nog tur för vissa partier var riktigt tröga att ta sig igenom även när vi låg i isbrytarens ränna. Ispressen gjorde att rännan snabbt gick igen.

Under kvällen passerade vi Nordvalen som ligger i trakten av Umeå och nu på under dagen passerar vi genom Ålands hav. Någon is syns inte längre annat än i små partier av spridd drivis. Vi håller på med torkningen av lastrummen för fullt och vi hoppas kunna ha allt i ordning inför lastningstart i Lübeck på torsdag morgon.

Sårskadan ser ut att läka som den ska. Så allt gott ombord i TransFighter.

Finska isbrytaren OTSO assissterar