08 juni 2012

Äventyrsbetonad påmönstringsresa

TransFighter till kaj i Corner Brook

CORNER BROOK, NL, CANADA
2012-06-08 kl 15:45 svensk tid (11:15 lokal tid)



Ibland går det smidigt att resa och ibland kantas färden av små pikanta men likväl irriterande inslag. Det senare kan beskriva den här resan.

I tisdags kväll tog jag tåget mot Bålsta för att där byta till en buss mot Arlanda. När bussen rullar in i Sigtuna dör den plötsligt och till synes oförklarligt. Chauffören gör upprepade försök att starta den igen innan han får ge sig för det faktum att bränsletanken är tom. Eller som han själv uttryckte det: "Slut på diesel, jag tror". Bussen blockerade trafiken och lagom stressad rusar han ut för att stoppa en annan buss som var på väg mot Märsta station. Den bussen bytte vi till och väl på stationen kunde vi byta till en buss som tog oss till Arlanda. Det var minst sagt skönt att krypa ner i sängen på hotellet när jag till slut kom fram.

Uppstigning vid 07:15 och det var ett klokt beslut eftersom kön till incheckningen på Terminal 5 var milslång. Det rasslade dock på rätt fort och jag hade gott om tid att dricka lite kaffe vid gaten i väntan på att Lufthansa-kärran mot Frankfurt skulle avgå. Jag är imponerad av Lufthansa faktiskt som fortfarande, medan alla andra flygbolag tar mer och mer betalt för dryck och snacks, faktiskt bjuder på allt sådant. Flygvärdinnorna hann till och med passera genom kabinen två gånger på resan ner till Tyskland.

Nåväl, vår Airbus A340-600 som skulle ta oss till Toronto stod parkerad ute på plattan och vi transporterades med buss till planet. Det var bara det att beskedet att planet inte var redo för bordning hade inte nått markpersonalen vilket resulterade i att vi fick stå kvar i bussen i 30 minuter innan vi kunde sätta oss till rätta i flygplanssätena. Denna fullsatta Lufthansa-Airbus lyfte cirka en timma sen från Frankfurt men fördelaktiga vindar (dvs inte fullt så starka motvindar) gjorde att vi landade i tid i Toronto.

Här tog sen nästa spännande episod vid. Ett omfattande åskoväder stängde Pearson-flygplatsen för några timmar vilket resulterade i en minst sagt kaotisk situation i avgångshallen där meddelanden om försenade och inställda plan avlöste varandra. Vår flight till Deer Lake var försenad 1.5 timma initialt och när vi bordat planet möttes vi av beskedet att det inte fanns några piloter än. Det visade sig att dessa satt i ett annat plan, som kommit från Montreal, och nu stod ute på plattan och väntade på en gate. När vi suttit i planet ytterligare 1.5 timma fick vi beskedet att vi skulle återvända in i terminalen bara för att när vi kom dit få reda på att vi inte alls skulle ha lämnat planet utan det hade blivit ett missförstånd. Jag behöver knappast säga att jag vid det här laget var ganska mör efter en lång dag på resande fot.

Slutligen fick vi återvända till flygplanet och piloterna kom ombord...men då fattades det en flygvärdinna! Fyra timmar försenade lämnade vi äntligen Toronto under oss och ankom lika sena Deer Lake där kapten Thomas väntade för att transportera oss till båten. Herrejösses!

Transportband inne i magasinet
vid bruket
Nu ligger vi och lastar här vid bruket och vi räknar med att avgå mot Portland på söndag. Den här resan inkluderar för ovanlighetens skull också Puerto Cabello i Venezuela. Jag har inte varit där på ett par år, senast tror jag var med Alida Gorthon.

2 kommentarer:

  1. Ni har kul, ni!
    Spänningen i jobbet ligger tydligen i avlöseresorna.
    Jonas Pappa
    HHL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, "bli sjöman och se flygplatser" är kanske den nya parollen :)

      Radera