08 mars 2013

Vy från Bondgårdsberget

Köping sett från Bondgårdsberget en marskväll 2013
Fotografering är inte sällan en fråga om tålamodsprövning och väntan. Väntan på det perfekta ljuset, väntan på rätt tillfälle, rätt komposition ja listan kan säkert göras milslång. Ett litet exempel kan vara gårdagens infall när plötsligt fick för mig att packa ihop utrustningen för att testa det nya stativet jag fick i födelsedagspresent förra året. Läser man expertlitteraturen så tjatas det ofta om att det bästa ljuset infinner sig en halvtimma före solnedgång fram till en halvtimma efter. Sagt och gjort, jag siktade in mig på Bondgårdsberget som är en liten knalle med stora traditioner av Valborgsmässofirande i centrala Köpings nordöstra utkanter. Jag åkte upp i god tid för att plocka upp utrustningen och testa att allt fungerade som tänkt. Sen var det bara att vänta. I takt med att solen sänkte sig provade jag nya inställningar, justerade bländaren, tog några kort, justerade slutartiden, tog några kort, ändrade kompositionen, tog några kort, justerade ISO-talet, tog några kort.

Köpings Kyrka
En halvtimma efter solens nedgång började faktiskt det där magiska ljuset infinna sig. När mörkret lägger sig och gatlyktor och lägenhetsfönster börjar tändas upp och ge lite liv i bilderna. En gemytlig stämning. När jag vid det laget stått och fotograferat i en och en halv timma tänkte jag att jag lika gärna kunde stå och vänta ett tag till för att invänta ännu mer mörker. Det visade sig vara en god idé och efter att ha bytt till mitt 70-300 (zoom-objektiv) fångade jag Köpings ståtliga kyrka i all sin prakt, väl upplyst av mången strålkastare och omsluten av marskvällens mörker. Ibland lönar det sig att vänta och tålamod är visst en nödvändighet. Så himla effektiv blev inte fotograferingen med tanke på två och en halv timma ute i en allt kallare kväll och över 100 exponeringar men till slut bara två bilder jag kände mig nöjd med, Lärorikt dock och på intet sätt bortkastad tid.

Nytt resesällskap
För övrigt har det inhandlats en ny påmönstrings-väska. Min förra fick jag i present av mina föräldrar när jag tog examen från Sjöfartshögskolan för nästan 9 år sen och den har hållit bra fram till förra resan. Dragkedjan sa upp sig och nu ersatte jag väskan med en ny, lätt och stark modell. Valet föll på en Samsonite Firelite som är tillverkad av Curv-material som tydligen är något som Samsonite tagit fram för att tillverka lätta och slitstarka väskor. Framtiden får visa om så är fallet men lätt det är den helt klart, med sina knappa 3 kilos vikt och 93 liters lastvolym hoppas jag kunna få med mig allt nödvändigt och samtidigt hålla mig inom gängse viktregler hos flygbolagen. Jag återkommer med rapporter om hur väskan uppfyller mina högt ställda förväntningar.

1 kommentar:

  1. Tänk vilka förändringar det blir i sjömännens liv, jag hade en sjösäck som det gick jättemycket i..

    Mässkalle

    SvaraRadera