01 februari 2016

TransFighter - den sista Gorthonbåten

TransFighter till kaj i Baie Comaeu, Kanada.
Jag la ut en bild på facebook-sidan i fredags på samma tema och fortsätter här att berätta om ett fartyg som haft en stor betydelse i mitt än så länge relativt korta sjömansliv.

Papper i lastrummen
TransFighter eller Finnfighter som hon hette när jag mönstrade ombord första gången är fortfarande det fartyg jag seglat i längst. Finnfighter köptes av Gorthon Lines som en del i det samarbete som åter inleddes med B&N och som resulterade i Transatlantic. Jag kom från Gorthon-grenen så att säga i och med styrmanstjänst i Alida Gorthon och fick i och med hennes utflaggning ny tjänst i Fighters syster Pine. I april 2007 mönstrade jag på Finnfighter första gången, mitt första överstyrmansjobb, och lustigt nog i Bremen som inte ligger alltför långt ifrån den plats jag just nu befinner mig på.

Oftast var det lastning av printing paper i Europa för lossning i Philiadelphia. Därefter på lätten upp till St Lawrence för lastning av Newsprint i Baie Comeau och Pointe au Pic för lossning i ett flertal europeiska hamnar. Ibland kunde det smyga sig in nått utöver det vanliga såsom pappersmassa eller virke. Vi fick se många ställen i området kring St Lawrence-floden och på Kanadas atlantkust. I Europa var det oftast hamnar som Ferrol i Spanien, Sheerness och Belfast i UK, Terneuzen i Holland och Bremen i Tyskland.

En liten "körare" på Atlanten
Efter att korsat Atlanten i flera år fick Fighter ta över den klassiska Gorthon-traden med Corner Brook, Newfoundland, som lastningshamn och lossning på USA:s ostkust. Kanadensiskt tidningspapper fyllde lastrummet resa efter resa. Lastningarna i Corner Brook drog ofta ut på tiden och vi kom att lära känna både stuveriet och lokalbefolkningen väl under den här tiden. Att vara överstyrman på den här traden är riktigt kul, att göra lastplaner var något jag gillade starkt och såg alltid fram emot att få specarna för nästa last. Ett pussel i både höjd- och längsled för att utnyttja lastrummen optimalt och för att hitta ett bra mönster för snabb och säker lastning, sjöresa och lossning. Sidolastaren var ett måste på den traden, ingen av hamnarna medgav lastning eller lossning över ramp och användes inte ofta efter att vi lämnat Atlantfarten men den fanns där, liksom lastluckorna, som gav fartyget sin multi-purposeprägel.

Jag blev sedan kvar på Fighter, som 2009 bytte prefix och fick heta TransFighter istället för Finnfighter, till sommaren 2012. Det var då åter utflaggning i faggorna och jag varslades om uppsägning. Därmed lämnade jag bolaget och bytte papper mot pappor (ja och mammor, döttrar, söner och allsköns andra sorters passagerare) i Asien.

Skärmdump från MarineTraffic
Nu har sista papperslasten lossats i Portland och fartyget tog i fredags lots vid Hättebärget utanför Marstrands lotsstation för att gå till kaj i Nannys gamla byggdocka i Uddevalla. Där kommer hon att ligga i väntan på order. Hennes systrar TransPine och TransWood har sålts till turkiska intressen och är enligt uppgift på väg till Mäntylouto för att lasta generatorer som ska utgöra grunden i de flytande kraftförsörjningsplattformar som dessa fartyg tydligen är tänkta att bli.

Hoppas att man hittar sysselsättning för Fighter igen och vem vet, kanske kan lastrummen åter fyllas med papper.

1 kommentar: